Tappat tron

Jag börjar tappa tron på att det är ljus jag borde jobba med. Har inte jobbat med det på ett tag nu och det känns som om de få kunskaper jag har i ämnet långsamt tynar bort. Försöker tänka på minnen, stunder, då det kändes som det mest självklara i hela världen, att jobba med ljus. Men jag tror jag har förlorat orken att kämpa. På sätt och vis finns motivationen. Det finns ju inget mer i världen jag önskar mig mer än ett jobb. Men negativa tankar dyker upp och säger att ljus kanske inte är min grej. Jag menar vad har jag fått det ifrån? Kanske från mitt slutprojekt, My Clydeside Valentine, som var bland det roligaste och intensivaste jag gjort.

Är det där jag ska hitta kämparglöden igen, genom att söka mig till liknande situationer? Ja man kan väl lika gärna börja i den änden som någon annan och teatrar finns det som tur några stycken. Fast som jag nämnde i mitt förra inlägg, konkurrensen är nog stenhård.

Åh grymma öde, varför föddes jag inte med en fantastisk röst, så hade jag kunnat bli rockstjärna istället!!

Jagade drömjobbet, ramlade 10 m innan målsnöret...

Jag sökte nyligen jobb på min drömarbetsplats. Ringde dem idag för att höra om de hunnit läsa min spontanansökan. Får veta att folk står i kö för att få arbeta där. Vilket jag förstår. Så längst fram i kön står såklart de som gjort praktik där, men de skulle sätta in min ansökan i en pärm och vem vet...

Visst det var en chansning och jag borde nog ha fattat att jag inte är den enda ljusintresserade människan som vill jobba där. Men varför känns det så jobbigt då. Alla säger ju att det är så bra att företag vet om att man finns. Men vem har egentligen fått jobb genom att de finns i en pärm? Tror nedstämdheten kommer ifrån att det känns som att jag borde ha börjat med detta jagande för 8 år sen. Närmar mig 30 och har precis påbörjat en ny karriär. Hade jag varit 20 så hade man gladeligen humpat i 5 år. Men jag vill jobba med ljus och jag vill göra det nu!

Vet att jag gnäller, men varenda motgång gör att jag bara vill ge upp. Det är kanske inte meningen att jag ska vara ljustekniker. Var har jag fått det ifrån? Samtidigt känns det försent att börja med nått annat. Men det finns väl inget annat att göra än att försöka hitta ett jobb och få tillbaks lite glädje i livet...

Lågenergilampans uppgång och fall

Inte ens ett år efter det att tillverkningen av glödlampor stoppats har det nu kommit nya forskarrön om lågenergilampor. Det var väl tanken ur miljösynpunkt att dessa ljuskällor skulle rädda världen. Nu visar schewiziska forskare att denna ljuskälla avger farlig ultraviolett strålning. Det ska sägas att människor påverkas om de befinner sig 30 cm eller närmare lampan. Dessutom är det inte helt uträtt vad de långsiktiga konsekvenserna är. Det man vet är att om man sitter nära lampan under lång tid kan det uppstå rodnader på huden. Det står lite mer i denna artikel från aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6943391.ab

Tycker det verkar lite typiskt. Vi tror att vi har lösningen på ett problem och så visar sig lösningen ha brister. Jag är ju en av dem som verkligen saknar glödlampan. Det var en vacker och trivsam ljuskälla och hade vi bara funnit ett sätt att tillvara ta all värme den avgav, så hade den inte ansetts som en sådan miljöbov. Jag har varit emot att automatiskt byta ut alla glödlampor i hemmet till lågenergi. Även om jag möter många som stolt berättar att de gjort just det. Jag vill hävda att lågenergi passar på vissa platser och nu har jag tydligen forskning som stödjer detta.

För att avsluta på ett positivt sätt vill jag rekomendera halogen lampan. Den har ju fått ett uppsving efter glödlampan gick i graven, eftersom det är det enda glödljuset som är tillverkas numera. Det enda tråkiga med den fina ljuskälla är att den tenderar att surra väldigt mycket när man dimrar den. Men kan man leva med det, kan man åtminstone få ett mycke vackert ljus hemma.