Varning för positivt tänkande!

Yes, ytterligare ett gnälligt och (beroende på hur man ser det) negativt inlägg på min blogg. Men så är det. Livet är skit just nu, så det är svårt att skriva om kattungar och solsken.

Istället måste jag skriva om positivt tänkande. Senaste avsnittet av Kobra behandlade detta ämne (ligger säkert uppe på svt.se/play, om någon är nyfiken) och det tog upp en del intressant saker som jag span vidare på i mitt huvud. Bland annat visade de en snutt ur filmen The Secret, de handlar om hur positivt tänkande kan ge dig allt du vill ha. Jag hade en vän som trodde stenhårt på The Secret. Själv är jag skeptisk. De menar att man ska föreställa sig hur man vill ha det och så kommer det bli så. Eller snarare så kommer man fokusera på visualiseríngen och jobba mot sitt mål. Men jag kan säga att detta inte funkar, inte för mig i allafall. Jag är jättebra på att visualisera och dagdrömma. Kan fantisera ihop ett helt liv på 20 min. Varje gång jag söker ett jobb som jag verkligen vill ha, fantiserar jag ihop hur det kommer vara att jobba där. Inte fan har jag fått nått jobb för det!
Lösningen för mig är inte att jag måste kunna "se" mitt mål i huvudet. Detta snackar alltid livstilscoacher och liknande människor om. Jag kan se massor av saker i mitt huvud, grejen är att hitta motivationen och modet att förverkliga mina drömmar. Jag säger inte att metoden inte funkar och att det inte finns människor som inte behöver hör att de måste visualisera. Men för egen del är det överskattat. Det är handling och inte ord som räknas.
Förresten har jag hittat en ny idol genom Kobra, en författare, Barbar Ehrenreich. En amerikanska som bl.a. skrivit en bok med tilteln, Smile or die. Måste så klart få tag på den. Hon pratar om hur positivt tänkande faktiskt kan användas för att kotrollera männsikor. Tog bl. a. upp exemplet hur USAs fd. utrikesminister Rice inte ville komma med negativa inlägg, därför att USAs fd. president Bush bara ville ha positiva männsikor på sin stab. Helt vannsinigt om man frågar mig. Hon kom på ideén till denna boken när hon fick bröstcancer och en läkare sa till henne att tänka positivt och se på cancern som en gåva som skulle göra henne till en bättre människa. Jag förstår inte hur en läkare kan uttrycka sig så dumt. Så klart ska man uppmuntra cancerpatienter att kämpa, men att be dem att se en dödlig sjukdom som en gåva är inte klokt. Min vän som jag berättade om tidigare, hon var som sagt väldigt duktig på att tänka positivt. Även hon drabbades av cancer. Det spelade ingen roll att hon tog det fenomenalt lugnt och bra när hon fått beskedet. Vi hade många diskussioner om hur hon tänkte positivt och (i allafall till en början) lät hon inte cancern påverka hennes humör. Men allt det spelade ingen roll, efter två år så gick hon bort. Samma år som hon skulle fylla 30. Så därför tar jag kanske extra illa vid mig av att en läkare uttrycker sig så klantigt. Visst var säkert min vänns sista år bättre därför att hon var positiv, men enbart positivt tänkande tar inte bort cancerceller.
Nu blev det lite tungt här, men jag måste ändå avsluta med den största anledningen till att Barbara Ehrenreich har blivit min idol. Hon är den första människa jag hör i ett officiellt sammanhang som vågar säga att positiva människor är jobbiga. Då menar hon (och jag) männsikor som jämt är glada. Oavsett vad som händer eller när du träffar dem så är de alltid glada. Både hon och jag finner sådana människor mycket uttröttande. Jag blir faktiskt riktigt arg av den attityden. Visst allting behöver inte vara skit jämt, men allting KAN inte vara bra jämt.
Till sist vill jag bara nämna att man faktiskt kan nå framgång med ett negativt tänkande, titta bara på Martin Kellerman och hans serie Rocky.