Fortfarande utan jobb

Visst finns det ett uttryck som går, "ur led är tiden". Kan inte minnas vem som sa det eller om det var så de sa. Men jag håller med, fast jag skulle vilja skriva om den i en liten mer modern och kraftfullare uttryck. "Åt helvete är tiden". Så känns det just nu. Det blev inget jobb genom Adecco, allt p g a att jag inte har ett körkort. Jag förstår arbetsgivaren, man måste kunna skicka iväg folk på egna gig och då kräver det att man har körkort. Jag hoppades väl lite naivt att de skulle tycka jag var så bra att de skulle vilja ha mig ändå. Anledningen till att jag inte har nått körkort är att jag inte har pengarna och utan ett jobb kommer jag heller aldrig få ihop resurserna. Känns som att jag är fast i ett moment 22.

Nu försöker jag, trots att det går emot min natur, tänka positivt. "Det var säkert nån mening med att jag inte fick jobbet". "Jag kommer hitta ett mycket roligare ställe och jobba på". Jag ni vet sånt där man lär sig att intala sig själv när livet inte går som man vill. Tyvärr så har min ekonomiska situation ställts på sin spets. Så förutom av känslan av att vara ratad är jag nu lamslagen av att inte kunna betala min räkningar. De senaste två dagarna har jag nästan inte tagit mig ur sängen. När jag väl gjort det, vill jag bara grina. Försöker aktivera mig. Men det är extremt svårt att sitta och skriva peppiga ansökingar eller ringa potentiella arbetsgivare, när allt man vill gör är att lägga sig ner och grina ännu mer. Det värst är väl att jag bara har mig själv att skylla. Det leder ner en väldigt negativ spiral, där jag bara skäller på mig själv och mår dåligt. Får alltså ännu mindre gjort. Nä, just nu är livet verkligen inte kul.