Den svåra balansgången

Hur tjatig får man vara mot en arbetsgivare, särskilt när man bara är timanställd? Vågar man planera in privata tillställningar när man inte vet om man kommer att jobba? Sitter just nu i en position som inte är ideal för hur jag fungerar som människa. Jag gillar att planera, lite som kommunisterna har jag gärna en fem års plan. Men med ett jobb som ljustekniker/hump på timmar, måste jag vara beredd på att scheman ändras fort. Det är väl en sak, men att jag inte ens kan få ett prelimenärt schema börjar gå mig på nerverna. Har vänner som vill hälsa på mig, släktingar som fyller år och ja allt annat som alltid pågår i allas privatliv. Balansgången är att jag inte vet hur jag ska agera nu. Har tjata på mitt jobb om att jag vill ha ett preliminärt schema, men inget händer. Ska jag då våga börja planera in saker iallafall och sen får det gå som det går? Känner att jag inte mår bra av detta, känner mig nedstämd och orolig. Kanske låter överdrivet att jag mår psykiskt dåligt, men stabilitet är väl viktigare än man tror ibland.

En vecka på jobbet

Har nästan jobbat som en normal människa förra veckan. Hela fyra dagar i rad(!). Timmarna och uppgifterna varierade ganska mycket, men roligt var det. Personligen var nog onsdagen den mest nervösa, torsdagen väldigt rolig och snygg, fredagen bäst och lördagen sömnig men bra. En blandad kompott.

Var nervös under onsdagen eftersom jag fick sköta ljusbordet under en konsert för barn. Det spelades klassisk musik och olika teman från berömda filmer. Måste säga att ungar vet hur man njuter av musik. En del av dem hoppade och studsade i raderna som om de var på rock konsert. Vore kul att se vuxna bete sig så när de får höra ett stycke av Beethoven. Tror jag sköte mig bra, det var ju inte många variationer i ljuset under konserten, så det var ju ganska svårt att fucka up. Men men jag är ju den nervösa typen.

Torsdagen (då vi hade en ganska känd popstjärna på besök) kan bäst beskrivas genom dessa tankar som flög genom mitt huvud under kvällen:
- "Det krävs känsla, tempo och självsäkerhet för att köra ett snyggt konsertljus".
- "Vilket toppen jobb då man får höra så mycket bra musik medan man arbetar".
- "Tråkigt när man ser folk njuta av en kall öl medan man själv jobbar. Blir ännu värre när man tänker på att efter konserten har vi det tyngsta jobbet kvar."
- "Färgat ljus (särskilt rörligt) och rök är en sån vacker kombination".

Fredagen var bäst eftersom jag kunde jobba mycket självständigt. Det är ju ganska skönt att kunna bli informerad och sen sköta sig själv i några timmar. Jobbet skulle genomgå en tidsresa tillbaka till 80-talet, så jag sprang omkring och satte upp cerisa och turkosa filter i alla lampor. Såå läckert!

Lördagen bestod av att titta på när andra jobbade. Vi hade en stor show i konsert salen och de hade sin egen personal. Väldigt glassigt eftersom man mest gled runt, ev hämtade nått verktyg eller körde ner ett rå. Tyvärr hade jag varit uppe lite för sent på fredagen och blev snabbt väldigt trött. Det borde finnas med i våran arbetsbeskrivning att vi ska ta tupplurar på jobbet.

Nu ska jag ge mig på att pimpa en armatur, bilder och mer om detta lilla projekt kommer senare.

Det går ned och det går upp

En dag på jobbet...
Jag var med och riggade ett ganska litet gigg idag, tog knappt tre timmar. Men jag hann tänka en hel del. Känner mig som ett sånt våp ibland på jobbet. Hörde fel ett par gånger vad ljusteknikern sa till mig och jag bara allmänt kände mig lite off. Undrar om de verkligen har nån nytta av mig? Man vill ju underlätta teknikerns jobb, inte göra hans dag tjatigare. Ja det var allmänt negativt i min skalle en stund (den dåliga självkänslan kan också bero på pms). Men så säger jag hej då till ljusteknikern och vi pratar en liten stund. Jag frågar hur det ser ut i framtiden och han säger, "ja du får ju säga till när du vill börja köra egna gigg". Va!? Skriker det i mitt huvud. Då sköter jag mig alltså, jag är inte tjatig och ivägen. Så jag trippade hem på lätta glada steg. Jag ska nog inte stänga in mig i mitt huvud med mina negativa tankar. Bara göra mitt allra bästa oich suga åt mig kunskap och komplimanger. 

Yes! Wow! Woohoo! Wiiii!
Så glad kände jag mig i söndags kväll efter Green Days konsert på Globen. Men efter att ha sjungit mig hes tänkte jag nu prata om ljuset och grafiken i showen. För det var lika fantastiskt som musikerna på scen.

Detta var det första som mötte publiken, efter man släckt ned lokalen. De hade på scenen byggt en ställning av led skärmar, på olika höjder. Det är på dessa de har projicerat en storstadsvy. Det gav ett väldigt pampigt första intryck och etablerade känslan att det är ett storslaget band vi nu ska få se.

Detta är en lite misslyckad bild att försöka få med armaturerna i taket. Det var såklart mycket rörligt och även (nu gissar jag vilt) en hel del led, som växlade färg.

Genom nästan hela konserten utnyttjade man de fantastiska led skärmarna och under detta nummer, tror det var typ den andra låten, projicerade man eldar och bandets namn. Vi i publiken fick en riktig överraskning senare då det slog upp riktiga eldar på scenen. Det var även en hel del fyrverkeri med i showen, mycket pyro helt enkelt. Men det hade definitivt ett syfte. Eldarna och fyrverkeriet fyrades av helt i takt med musiken och fick som sagt publiken att hoppa till.

Bakom led skärmarna, som ju var placerade på scenen, så fanns det en duk. Inget nyskapande men alltid bra att ha, det ger ju många valmöjligheter. Ned ser vi väl det vanligaste användandet, att blåsa upp musikernas ansikten på duken. Vilket jag gillar att man gör då och då under en konsert. Jag tillhör skaran som står ganska långt bak på konserter och då blir ofta musikerna bara små myror på scenen.

 

 

Är det nån som har missat att det är GREEN DAY vi tittar på. Hehe, skämt o sido, så gillade jag faktiskt denna scenen. Extremt grönt, men det känns som en liten blinkning från bandets (eller ljusdesignerns) sida. Bilden ska föreställa en gasmask och är projicerad på duken i bakgrunden. Kameran suger tyvärr åt sig färger, så ni som inte var där får föreställa er ljuset som mycket grönare.

Min favorit scen från konserten! Så himmla vackert och det var jag inte ensam om att tycka. De har med hjälp av projiceringar på led skärmarna skapat en enorm discokula på scenen, som består av små dödskallar. Samtidigt som man vräker på med djupblått ljus och slår på den stor "vanliga" discokulan i taket. Det skapade en otrolig känsla, vackert, mäktigt och glittrande. Visar verkligen vad man kan åstakomma, när man kan sina grejer, och grafik och ljus kan exsistera i en symbios.

Igen en cool effekt som tyvärr inte går att överföra via foto. Både på duken och skärmarna projicerad bilder av musikerna, men man har worpat dem, så allt ser ut som vågor som rör sig i takt med musiken. Det blev väldigt mycket rörelse och igen ett sätt att få publiken att haja till.

Den scen är inte så speciell, men jag älskade den. De projicerar bilder av gamla punkaffischer på skärmarna och bilder av bandet på duken. Det kändes så punk på det där gamla 70-tals sättet. Vackert på ett punkigt vis.

Igen kanske inte den häftigaste scenen, men jag gillar bilden och det är ett bra exempel på hur viktigt det är med rök. Utan rök kan man inte se ljus! Jag gillar alla strålkastarna som for runt både över scenen och publiken.

Green Day goes Gay Pride! Som jag tidigare nämt så suger kameran åt sig färg, men bandets namn och all övrig belysning var i denna scen färgade i regnbågens alla färger. Mycket vackert och precis så där glatt och tralligt som Green Day är.

Här kommer ett exempel på pyrotekniken jag talade om tidigare. Ett eldregn som föll ned över främre delen av scenen. Kom såklart i takt med musiken, som en fantastisk avslutning (minns tyvärr inte vilken låt det var). Smart att ha blått ljus runt om, det gav ljuset från regnet extra tryck.

Min sista bild. Det är faktiskt publiken som skapar ljuset här. Under en av balladerna tittade jag ut över publiken och det kändes som att titta upp på himmelen en stjärnklar kväll. Det är väl mest mobiler och tändare antar jag, men vackert blev det!

Den här konserten var en riktig energi kick. Jag fick se ett band jag lyssnat på sen mellanstadiet, sjunga mig hes och studsa runt med mina vänner. Men det var också väldigt inspirerande ur ett ljus perspektiv. Ljusmässigt var det fantastiskt vackert, musik och ljus exsisterade i symbios och inget konkurrerade ut det andra. Det här är just nu mitt mål: så där bra ljus ska jag också designa nån gång och en sån jävla bra show ska jag köra nån gång...

Portföljen

Sitter och filar på min portfolio. Det var en uppgift vi fick under min utbildning. Ett dokument för att visa upp vad vi åstakommit under vår skoltid, för potentiella arbetsgivare. Vi fick såklart kritik på den innan vi slutade och jag sitter nu och, dels rätta sånt, men också lägger till saker som hänt sen sist. Har ett problem dock... jag känner mig inte riktigt nöjd med den och tror aldrig jag kommer bli det. Ibland förvandlas jag tydligen till en perfektionist och vill inte släppa ifrån mig saker. Säger verkligen dessa bilder nått om vad jag lärt mig och åstakommit? Fast i detta yrke behövs kanske bilder som kompliment till ett skrivet cv... Svara den som vet. Egentligen handlar det nog om att, bilderna inte alltid gör verkligheten rättvisa och jag oroar mig att blivande arbetsgivare ska garva när de får se min portfolio. Dåligt självförtroende helt enkelt. Fast jag har ju fått det goda rådet att man är en rookie de två första åren i branchen. Vilket är en liten tröst. Det förtroendet jag får på jobbet är också en tröst. Jaja i värst fall garvar de, det är väl inte det värsta som finns... att skänka människor glädje. Ett skratt förlänger ju livet och om jag förlänger deras liv borde de ju absolut anställa mig. Eller?

Shopping lycka & jobb olycka

Vi börjar väl med det mindre roliga. De ringde från jobbet idag och frågade om jag ville jobba på söndag. Sån jäkla otur eftersom jag ska till sthlm på söndag och se Green Day. Vi köpte biljetter direkt när de släpptes och det är ett av mina favorit band (har varit i många år), så jag var tvungen att säga nej. Känner mig som så dålig som tackar nej till jobb och det sa jag till killen som ringde. Han var schysst och sa att han förstod och att självklart kommer de fortsätta att ringa mig. Men det är jobbigt när man vill vara på mer än ett ställe samtidigt.

Till shopping lyckan... Nyligen så slutade man tillverka glödlampor och en ikonisk ljuskälla gick i graven. Jag är en av dem som faktikst sörjer detta faktum. Visst var det en oeffektiv ljuskälla, men vilket vackert sken den skänt till världen. Jag har efter detta hållit utkik i affärerna efter glödlampor, så man kan köpa på sig några, men det ha varit tvärslut överallt. Tills idag då jag hittade både 60w och 40w e27 sockel i mataffären. Det var klarglas, men jag köpte på mig tre stycken iallafall. Två 40 och en 60. Hade velat köpa upp allihop, men det tillåter inte ekonomin. Jag hyr för tillfället en lägenhet i andra hand och alla lampor, utom den i badrummet, är bestyckade med lågenergi. Jag tycker dessa ger ett fruktansvärt platt och dassigt ljus. Känns som det är väldigt lite kräm i dem (om ni förstår vad jag menar). Frågan är om jag ska byta ut dem mot mina nyinköpta glödisar eller spara dessa till ett speciellt tillfälle. Egentligen borde man väl spara dem och visa för kommande generationer ("titta vilket vackert ljus vi hade på min tid barn!"). Men jakten fortsätter, det finns ju faktiskt en ljuskälla som är ännu mer oeffektiv än glödlampan....koltrådslampan. Den är helt underbart vacker och det går att titta rakt på ljuskällan. Som en väldigt svag glödlampa. Några sådan skulle jag vilja köpa på mig, men det blir nog svårt att hitta. Enligt ljusteknikern på jobbet håller Phillips på att utveckla en lågenergi koltrådslampa. Vi har några i lastutrymmet på konserthuset. De är fina, men det vore ändå kul att köpa på sig några riktiga innan det är försent.

Meningen med bloggen

Ljus!
Min nya stora passion i livet. Har de senaste två åren pluggat för att bli ljustekniker/ljusdesigner och denna blogg ska handla om min nutid och framtid inom denna bransch.

Just nu hoppar jag in och jobbar timmar på ett konsert hus. Är väldigt nöjd med detta. Dels är det ett bra ställe att jobba på. Trevlig personal, som lär mig allt de kan, men med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut och att det är en smal bransch, så tycker jag att det är kul att jag redan har lite jobb.

Har redan fått många utmaningar på jobbet och känner mig (just nu) trygg i att det är detta jag vill jobba med. Naturligtvis har jag varit med att rigga och rigga ned, men även fått köra följespot och t.o.m. helt sköta en hel konsert! Det var en liten konsert, men det passade mig utmärkt. Har aldrig jobbat med ljus tidigare och uppskattar att börja från grunden och kunna jobba mig upp. Att gå i skolan har bara lärt mig en begränsad del av arbetslivet och som vissa lärare påpekade, man blir aldrig fullärd.

Då var det slut på mitt först inlägg. Väntar faktiskt på att jobbet ska ringa, ska ev. jobba idag...